07:00. Uppstigning. Trött som attan då jag hade svårt att sova inatt. Jag steg upp med vetskapen om att jag hade cirka två timmar på mig att få i mig två liter Laxabon. Alltså två liter till utav rävgiftet som smakar förorenat saltvatten. Jag lyckades få i mig allt i tid och mådde väl sådär ett tag där på morgonkvisten. Jag gick och la mig och vilade en stund, en aning matt efter ett dygns fasta och fyra liter Laxabon. Vid lunchtid så kom Anna hem ifrån städpraktiken. Hon åt hamburgare till lunch och ja, det kurrade till i lilla magen! Jag tog ett bad och försökte koppla av. Men nervositeten började varva upp ordentligt nu när klockan tickade på mot eftermiddagens prövning.
Klockan ett så kom Eva och skjutsade ner mig till stadens sjukhus. Nu var det alltså dags, på riktigt. Denna dag har jag verkligen bävat för i flera år då jag länge har misstänkt att en sådan här undersökning låg framför mig. Nu var dagen alltså här. Jag steg in på sjukhuset, anmälde mig och betalade i centralkassan. Sen gick jag upp på sjätte våningen och talade på att ja var på plats för avdelningssköterskan.
Nästan direkt när jag kom upp dit så kom det in två sjuksystrar i väntrummet och hämtade upp mig. Jag uppmärksammade dom på att jag är väldigt nervös och spänd inför undersökningen. Dom tog med mig till hissen och åkte ner med mig till källarplanet. Där ledde dom in mig i ett mörkt rum märkt med Gastroskopi". Jag fick en sådan där fin sjukhusklänning och fick klä av mig alla kläder. Sen var det bara att hoppa upp på britsen. Ena systern instruerade mig i vad doktorn skulle göra och hur tarmarna ser ut i magen. Jag lyssnade bara med ett öra, det jag var intresserad av var när sjutton jag skulle få mitt lugnande medel! Den andra systern satte en nål i vänster hand för just detta ändamål. Efter cirka en kvarts väntetid så kom läkaren in i rummet. En liten skäggig man som tydligen är van med sådana här undersökningar. Han var relativt trevlig och gav systern grönt ljus för 2 mg lugnande och 2 mg smärtstillande. Sen så var det då dags. Jag fick ligga på sidan och ta emot slangen från sidan. Slangen var svart och tjockleken var ungefär som ett ringfinger. Han förde upp slangen cirka 1,5 meter, upp genom hela tjocktarmen och fram till tunntarmens början. Smärtan då? Den som jag har oroat mig för i åratal. Ja, jag kan säga att det gjorde rejält ont. Det värkte väldigt mycket i magen då slangen skulle förbi krökar i tarmen. Systrarna tröck på magen och läkaren matade på slangen. Trevlig värre.. Efter halva undersökningen så fick jag själv be om mer smärtstillande. Jag fick en lite dos till men det gjorde ändå riktigt ont. Men man är ju en viking så några tårar fick dom ej se. Det som var skönt var att undersökningen gick snabbare än jag trodde och det var värst när slangen skulle in. På vägen ut då han även tog vävnadsprover så var det mest skönt när man kände att den gled åt rätt håll.
När allt var klart så tackade jag för mig och gick in på toaletten och klädde på mig mina kläder. Sen så körde systrarna upp mig till centralplanet och jag tackade för mig. Dom tyckte jag såg glad ut och skrattade lite. Jag vinglade och kände mig lite smått onykter. Lite småvärk hade jag i magen och jag släppte en 30 sekundersfis på vägen till Shell tvärts över gatan. Där köpte jag mitt livs godaste korv med gurkmajonnäs och en iskall Coca Cola. Eva kom och plockade upp mig och vi åkte hem och fikade hos oss. Lilla söta Anna hade gått ner till Ica i snöslasket och köpt en Roskrukväxt till mig och en lott och hon hade tänt ljus när jag kom hem. Väldigt gulligt av henne och oväntat kände jag. Jag blev väldigt glad och jag kände en otrolig lättnad över att det hela var över!
Nu inväntar jag provsvaren som troligtvis kommer inom 14 dagar. Läkaren såg iallafall ingenting idag och han tyckte allt såg helt normalt och fint ut.
Så! Nu vet ni hur en alldeles vanlig Coloskopiundersökning går till! Jag hoppas ni inte trillade av stolen utav min lilla berättelse.
// Jonathan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar